Påväg..

jag vill påstå att jag är inne i en fas i livet där jag känner efter vart jag och mitt liv är påväg och vad jag vill göra, vad jag tycker om att göra o hur jag vill att mitt liv ska vara.
En klassisk tråkig vanlig svensson skulle väl många kalla de. Och så är de säkert. Men jag mår bra .
Jag har hittat något som blivit mitt intresse, något jag trivs med att göra. Jag håller på och bli en av dom jag aldrig förstod mig på. Men jag är så glad att jag hittade detta. När ksn detta inte få mig att le liksom ;)
Jag vill nog gärna att folk omkring mig ska klappa händerna och tycka allt jag gör o väljer är bra, men det funkar ju inte så. Folk kommer tycka att jag är tråkig, löjlig och tänker helt galet men så kommer det vara oavsett vad jag gör, folk kommer alltid att reta sig eller ha åsikter, men jag väljer att inte leka med just dom :)
Huvudsaken är att man är glad :)

Ha de fint alla underbara :) kram

Vi går mot ljusare tider..

Vi går mot ljusare tider och tack gode gud för de.
För nu är orken o energin snart helt slut.
Känns som om jag gått på tomgång länge och nu är bränslet slut .
Kanske är de mörkret, kanske är det tabletterna eller kanske
Är de så att man längtar efter någon ;)
Nu har jag iaf en del planer för att ge tillvaron lite bling bling ;)
Lite sol o värme kommer göra susen .
Och mina solstrålar där hemma gör den gråa vardagen lite ljusare också såklart :)
Nu ska bara ork och lust komma tillbaka.
Saker är såklart roliga nu med men vart är sistq lilla gnistan som gör de
Roligt på riktigt. Det där lilla extra .
Jag har tappat de, men jag hittar det snart .
Hur många ställen finns de att leta på liksom ;)
Jag går för att hitta mig själv, skulle ni se mig innan jag kommer tillbaka så
Håll mig kvar ;)

Puss o kram

En guldstjärna till ...

En stor blänkande guldstjärna till en underbar person .
I Oktober tog jag kontakt med en uppförade av den hundras jag fastnat för,
Äntligen skulle jag se om allergi kunde stoppa mig från att äntligen skaffa en liten vovve .
Jag blir varmt välkomnad att hälsa på henne o hundarna .
Det är en helt underbar människa vi möter och en minst lika underbar valp .
Jag trodde att hon skulle tveka på att släppa valpen till mig med risk för allergin säger ifrån ,
Men inte , hon ger mig en vuxen hund o ber mig borra ner näsan ordentligt i pälsen och sittamed hunden i knäet för att se om jag känner nått. Men ingen reaktion alls! Lycka!
Vi får tips och råd och ett löfte om att vi alltid kan ringa henne när som helst .
Lätt och säga, svårare att leva upp till tänkte jag .
Vi får våran valp med oss hem ;)

Men Ewa svensson har verkligen levt upp till detta.
Hon är verkligen en engagerad uppfödare
Som är så mån om sina valpar och valpköpare .
Vi fick med oss en underbar valp hem . Vi är så glada över denna lilla  tjej .
Hon gör våra dagar helt enkelt .
Vi är så tacksamma för att Ewa alltid finns där med råd och tips, ärliga svar
Och lugnande ord.
Många frågor och tankar har haglat över henne från en något överdrivet orolig matte.
Men hon står tappert kvar ;)

Vi fick besked nyligen om att en veterinär vill operera vår lilla 6 månaders valp,
Vi tyckte att eftersom det inte va nått akut var de ett konstigt beslut att utsätta
En liten valp för en stor operation .
Jag kontaktar, som alltid, Ewa när något övergår mitt förstånd.
Dels för att meddela vad som är pågång men också för att rådfråga om hon tycker ,
Precis som jag, att det är ett konstigt beslut. Det tycker hon .
Hon ger mig rådet att vänta, Lexxie är för ung än för en sån operation.
Hon har inte ens växt fördigt .

Dagen efter meddelar vi en annan veterinär vårt  beslut .
"Hon är för liten och vi vill vänta" och dennes svar är
" det gör ni rätt i, hon har inga besvär av det Och
med tiden när hon växt klart kanske en Operation inte ens behövs längre "

Utan Ewas råd hade vi förmodligen trott att det vererinär 1 sa va nödvändigt
för Lexxies välmående . Vi är så grymt tacksamma att Ewa finns där , alltid.
Vad det än är så gör hon allt för att hjälpa oss. Vi kunde inte haft en bättre uppfödare
Till våran underbara lilla guldklimp .
Hon är guld värd .
Hoppas att fler uppfödare har lika stort hjärta som henne. 💕

Jag är samma jag fast ändå inte.

nej. Det verkar va en smärta som bitit sig fast ordentligt som hoppat på mig
Ingen vet vad det beror på .
Ingen kan säga varför jag har ont.
Ingen vet vad jag ska göra, förutom att ta mängder med tabletter.

Jag har blivit varnad för att att ta för mycket tabletter och känner ju själv att det är för mycket.
Förnuftet säger ju stopp, men när smärtan kommer så gör man allt i ren desperation för att
Slippa det som gör så jävla ont .
Jag har en orolig pojkvän som vet vad tabletter kan ställa till med .
Det vet vi båda .
Men jag vet inte vad jag ska göra.
Energin börjar ta slut.

Hemma är jag rädd att gnället ska bli vår vardag.
Jag vill vara glad, jag vill va pysslig, jag vill vara jag,
Men jag orkar inte alltid.

På jobbet är fasaden puttsad som vanligt .
Jag har min älskade vän på ett av ställena,
Och det är jag väldigt tacksam för.
Och för att hon frågar hur det är och hon förstår .
Jag vet att om de blir för mycket skulle hon hjälpa mig .
Men många vet inte hur det är .
Har fått sagt till mig att jag borde kanske gnälla
Mer så folk har en chans att sätta stopp när jag själv inte kan .

Ibland känner jag att jag borde va hemma, ta det lugnt o "komma igen"
Men jag har inte riktigt ro eller samvete att bara va hemma .
Man ska va riktigt dålig för att ha "rätt" att va hemma och nånstans
Kan jag känna, syns de inte på utsidan är de inte själ nog .
Läkare råder mig att vila i "dåliga perioder" då detta är stress och oros relaterat.
Av jobbet råds jag till vila för att inte bli sämre och borta långe istället .
Samvetet säger tvär Nej .

Tänk om den vita och svarta på mina axlar kunde komma överens ;)
Sålänge man orkar hålla humöret uppe så finns det hopp :)

När min egen energi är slut betyder min glädjespridare jag har i mitt liv massor .

Lätt att finnas när allt går bra..

Kom inte hit om du vill bli buren.
Du ser väl att jag är tung nog som det är.
Jag är en sån som gärna vill bestämma,
Förr fick jag aldrig det.

Jag har aldrig vågat göra som dom säger,
Ändå har jag frågat dom om råd.
Som att inte trivas i staden som man bor i,
Men aldrig ta sig därifrån .

Jag vet att jag kan fastna i en feber,
Du har kallat den för händynslös och kall.
När allting som jag inte borde säga
Blir sagt iallafall..

Men det här är mitt liv.
Dethär är mitt jobb.
Dethär är min tid
och mina val Som jag har valt dom.
Du behöver inte förstå,
Men dethär är sättet som jag gör det på.
Och det är upp till dig om du vill vara med mig.

Jag har aldrig haft nån lust att lämna ut dig
Du får se det som en del av det jag är.
Och be mig aldrig välja,
För då väljer jag dethär .


Melissa Horn - om du vill vara med mig


Tiden går och går, snart jul. Inga planer.
Hade helst skippat det o bara låtsas som ingenting
I år, men så är det ju lite mysigt också.
Fortfarande ont och tabletterna gör mig trött.
Så trött att jag är trött på att vara trött.
Börjar mer och mer tappa orken o lusten att göra nått alls.
Jag börjar tappa hoppet om att bli av med detta.
Men än är det lite energi kvar. Jag ska bli pigg igen
Och slippa vara begränsad av detta .
Heja Eleonor ! 😋

Kram på er.

Envisheten själv .

Ja, ska man komma nånstans inom vården och få nån hjälp är det nog det man måste va.

 Envisheten själv.:P

För enklast är såklart att lägga problemet på någon annans bord, 

eller tipsa om vanliga värktabletter.

 ifall man skulle missat att testa det innan man uppsökte läkare..

 vilket man såklart redan testat..

Men efter en sommar med sån grym värk att man knappt vågat röra sig , 

Långa dagar med min vän *Värmekudden* 

o tonvis med smärtstillande o medicin verkar det nu äntligen gå åt rätt håll..

Man måste verkligen se till att aldrig ge sig och såklart springa på rätt läkare.

 När jag äntligen träffade henne så lättade mycket.  

Någon som lyssnade och trodde på vad jag sa och som verkligen gjorde nått..

Stor röd ros till henne.. .:)

Är inte helt bra än , Men jag går långa perioder utan att ha ont.

har dåliga dagar men då finns mina smärtstillande till hands. 

En bit kvar än, men jag ser ljuset ..:P

skam den som ger sig...

Och jag hade ju inte klarat mig länge utan Min älskade Marcus 

som funnits där och hjälpt mig, stöttat o kört till läkare..

mamma o pappa som också funnits där o passat upp o hjälpt mig ..

Och så bästa Vikkan som lyssnat på gnället på vägen , 

hejat på mig o sagt att jag inte ska ge mig .:P

Jag har också turen att ha hennes hjälp och stöd på jobbet.

och såklart ni som brytt er o kollat hur det vart med mig..  

Tack alla..

Det som inte dödar härdar, så nu är jag härdad som attan.:P

jag mår tipp topp ..:)

klistrar tankarna på papper.....

Har fått kontakt med en "gammal" vän igen efter ett par år med få tillfällen att prata.. Men hon har funnits i tankarna ofta. o när jag nu på senare tid fått veta vad hon gått igenom blir man ju fundersam över när det ska vända.. när det räcker med  tragedier o jobbigheter.  o hur vissa kan med att utsätta andra för så mycket lidande... det får väl finnas gränser kan man tycka...

Denna tjej har hjälpt mig mycket o vi hade mycket kul ihop, o jag är glad att hon snart är tillbaka.
nu när du vart på botten o vänt kan de bara gå uppåt . :)
snart nytt år och nya möjligheter.
Det är mycket som kommer bli nytt med de nya året.
nästa år ska vi ha kul o bara må bra,,


man har inte roligare än man gör sig. :P
nu sätter vi planerna verket. :P