Ja, ska man komma nånstans inom vården och få nån hjälp är det nog det man måste va.
Envisheten själv.:P
För enklast är såklart att lägga problemet på någon annans bord,
eller tipsa om vanliga värktabletter.
ifall man skulle missat att testa det innan man uppsökte läkare..
vilket man såklart redan testat..
Men efter en sommar med sån grym värk att man knappt vågat röra sig ,
Långa dagar med min vän *Värmekudden*
o tonvis med smärtstillande o medicin verkar det nu äntligen gå åt rätt håll..
Man måste verkligen se till att aldrig ge sig och såklart springa på rätt läkare.
När jag äntligen träffade henne så lättade mycket.
Någon som lyssnade och trodde på vad jag sa och som verkligen gjorde nått..
Stor röd ros till henne.. .:)
Är inte helt bra än , Men jag går långa perioder utan att ha ont.
har dåliga dagar men då finns mina smärtstillande till hands.
En bit kvar än, men jag ser ljuset ..:P
skam den som ger sig...
Och jag hade ju inte klarat mig länge utan Min älskade Marcus
som funnits där och hjälpt mig, stöttat o kört till läkare..
mamma o pappa som också funnits där o passat upp o hjälpt mig ..
Och så bästa Vikkan som lyssnat på gnället på vägen ,
hejat på mig o sagt att jag inte ska ge mig .:P
Jag har också turen att ha hennes hjälp och stöd på jobbet.
och såklart ni som brytt er o kollat hur det vart med mig..
Tack alla..
Det som inte dödar härdar, så nu är jag härdad som attan.:P
jag mår tipp topp ..:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar