Jag är samma jag fast ändå inte.

nej. Det verkar va en smärta som bitit sig fast ordentligt som hoppat på mig
Ingen vet vad det beror på .
Ingen kan säga varför jag har ont.
Ingen vet vad jag ska göra, förutom att ta mängder med tabletter.

Jag har blivit varnad för att att ta för mycket tabletter och känner ju själv att det är för mycket.
Förnuftet säger ju stopp, men när smärtan kommer så gör man allt i ren desperation för att
Slippa det som gör så jävla ont .
Jag har en orolig pojkvän som vet vad tabletter kan ställa till med .
Det vet vi båda .
Men jag vet inte vad jag ska göra.
Energin börjar ta slut.

Hemma är jag rädd att gnället ska bli vår vardag.
Jag vill vara glad, jag vill va pysslig, jag vill vara jag,
Men jag orkar inte alltid.

På jobbet är fasaden puttsad som vanligt .
Jag har min älskade vän på ett av ställena,
Och det är jag väldigt tacksam för.
Och för att hon frågar hur det är och hon förstår .
Jag vet att om de blir för mycket skulle hon hjälpa mig .
Men många vet inte hur det är .
Har fått sagt till mig att jag borde kanske gnälla
Mer så folk har en chans att sätta stopp när jag själv inte kan .

Ibland känner jag att jag borde va hemma, ta det lugnt o "komma igen"
Men jag har inte riktigt ro eller samvete att bara va hemma .
Man ska va riktigt dålig för att ha "rätt" att va hemma och nånstans
Kan jag känna, syns de inte på utsidan är de inte själ nog .
Läkare råder mig att vila i "dåliga perioder" då detta är stress och oros relaterat.
Av jobbet råds jag till vila för att inte bli sämre och borta långe istället .
Samvetet säger tvär Nej .

Tänk om den vita och svarta på mina axlar kunde komma överens ;)
Sålänge man orkar hålla humöret uppe så finns det hopp :)

När min egen energi är slut betyder min glädjespridare jag har i mitt liv massor .

Lätt att finnas när allt går bra..

Kom inte hit om du vill bli buren.
Du ser väl att jag är tung nog som det är.
Jag är en sån som gärna vill bestämma,
Förr fick jag aldrig det.

Jag har aldrig vågat göra som dom säger,
Ändå har jag frågat dom om råd.
Som att inte trivas i staden som man bor i,
Men aldrig ta sig därifrån .

Jag vet att jag kan fastna i en feber,
Du har kallat den för händynslös och kall.
När allting som jag inte borde säga
Blir sagt iallafall..

Men det här är mitt liv.
Dethär är mitt jobb.
Dethär är min tid
och mina val Som jag har valt dom.
Du behöver inte förstå,
Men dethär är sättet som jag gör det på.
Och det är upp till dig om du vill vara med mig.

Jag har aldrig haft nån lust att lämna ut dig
Du får se det som en del av det jag är.
Och be mig aldrig välja,
För då väljer jag dethär .


Melissa Horn - om du vill vara med mig


Tiden går och går, snart jul. Inga planer.
Hade helst skippat det o bara låtsas som ingenting
I år, men så är det ju lite mysigt också.
Fortfarande ont och tabletterna gör mig trött.
Så trött att jag är trött på att vara trött.
Börjar mer och mer tappa orken o lusten att göra nått alls.
Jag börjar tappa hoppet om att bli av med detta.
Men än är det lite energi kvar. Jag ska bli pigg igen
Och slippa vara begränsad av detta .
Heja Eleonor ! 😋

Kram på er.

Envisheten själv .

Ja, ska man komma nånstans inom vården och få nån hjälp är det nog det man måste va.

 Envisheten själv.:P

För enklast är såklart att lägga problemet på någon annans bord, 

eller tipsa om vanliga värktabletter.

 ifall man skulle missat att testa det innan man uppsökte läkare..

 vilket man såklart redan testat..

Men efter en sommar med sån grym värk att man knappt vågat röra sig , 

Långa dagar med min vän *Värmekudden* 

o tonvis med smärtstillande o medicin verkar det nu äntligen gå åt rätt håll..

Man måste verkligen se till att aldrig ge sig och såklart springa på rätt läkare.

 När jag äntligen träffade henne så lättade mycket.  

Någon som lyssnade och trodde på vad jag sa och som verkligen gjorde nått..

Stor röd ros till henne.. .:)

Är inte helt bra än , Men jag går långa perioder utan att ha ont.

har dåliga dagar men då finns mina smärtstillande till hands. 

En bit kvar än, men jag ser ljuset ..:P

skam den som ger sig...

Och jag hade ju inte klarat mig länge utan Min älskade Marcus 

som funnits där och hjälpt mig, stöttat o kört till läkare..

mamma o pappa som också funnits där o passat upp o hjälpt mig ..

Och så bästa Vikkan som lyssnat på gnället på vägen , 

hejat på mig o sagt att jag inte ska ge mig .:P

Jag har också turen att ha hennes hjälp och stöd på jobbet.

och såklart ni som brytt er o kollat hur det vart med mig..  

Tack alla..

Det som inte dödar härdar, så nu är jag härdad som attan.:P

jag mår tipp topp ..:)