nej. Det verkar va en smärta som bitit sig fast ordentligt som hoppat på mig
Ingen vet vad det beror på .
Ingen kan säga varför jag har ont.
Ingen vet vad jag ska göra, förutom att ta mängder med tabletter.
Jag har blivit varnad för att att ta för mycket tabletter och känner ju själv att det är för mycket.
Förnuftet säger ju stopp, men när smärtan kommer så gör man allt i ren desperation för att
Slippa det som gör så jävla ont .
Jag har en orolig pojkvän som vet vad tabletter kan ställa till med .
Det vet vi båda .
Men jag vet inte vad jag ska göra.
Energin börjar ta slut.
Hemma är jag rädd att gnället ska bli vår vardag.
Jag vill vara glad, jag vill va pysslig, jag vill vara jag,
Men jag orkar inte alltid.
På jobbet är fasaden puttsad som vanligt .
Jag har min älskade vän på ett av ställena,
Och det är jag väldigt tacksam för.
Och för att hon frågar hur det är och hon förstår .
Jag vet att om de blir för mycket skulle hon hjälpa mig .
Men många vet inte hur det är .
Har fått sagt till mig att jag borde kanske gnälla
Mer så folk har en chans att sätta stopp när jag själv inte kan .
Ibland känner jag att jag borde va hemma, ta det lugnt o "komma igen"
Men jag har inte riktigt ro eller samvete att bara va hemma .
Man ska va riktigt dålig för att ha "rätt" att va hemma och nånstans
Kan jag känna, syns de inte på utsidan är de inte själ nog .
Läkare råder mig att vila i "dåliga perioder" då detta är stress och oros relaterat.
Av jobbet råds jag till vila för att inte bli sämre och borta långe istället .
Samvetet säger tvär Nej .
Tänk om den vita och svarta på mina axlar kunde komma överens ;)
Sålänge man orkar hålla humöret uppe så finns det hopp :)
När min egen energi är slut betyder min glädjespridare jag har i mitt liv massor .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar